Om mig

Välkommen!

Till nytillkomna läsare säger jag; kul att just du hittat hit. Jag hoppas att du kan finna något här som är intressant, som kan hjälpa dig och som kan göra att du känner dig mindre ensam - i det stora och i det lilla.

Till gamla läsare säger jag välkommen åter. Jag har gjort om min blogg, men jag hoppas att du ska känna igen dig och du är lika välkommen som alltid.


Jag skriver om psykisk ohälsa och om att leva i konsekvenserna av sexuella övergrepp. Att vara drabbad av psykisk ohälsa är fortfarande förknippat med skam även om det blivit bättre. Att ha varit utsatt för sexuella övergrepp är förenat med ännu mer skam. Den dubbla skammen som så många lever med är en av de saker jag vill förklara och förminska för alla oss som drabbats.

I min hörna av världen tänker jag berätta om händelser, om symptom, traumaproblematik, behandlingar, forskning och om läkning. Jag kommer tala om diagnoser som PTSD (posttraumatisk stressyndrom) och DID (Dissociativ Identety Disorder). Ni kommer  få ta del av mina försök att skildra ett uppdelat liv med fasader och rustningar som sakta tas bort, om att ständigt leva i ett brus av inre röster som försöker nå fram och göra sig förstådda och hörda. Om att leva i det som blev.

Det värsta har redan hänt. Min resa började för länge sedan. Och den resan, fram till idag vill jag dela med mig av för att visa att det går. Livet går an. Livet levs. Tids nog. Trots allt.

Berättelsen om mig är en skildring av många olika jag. I mitt liv finns parallella dimensioner i vilka jag försöker leva, överleva och fungera. Jag lär mig ständigt saker om mig själv och försöker förstå och förhålla mig till en värld som jag inte alltid känner mig hemma eller trygg i.

I min berättelse finns glädje, sorg, ilska och hopp. I det rum som är mitt finns det också plats för kärlek och tillit. Tid för gemenskap och närhet. Men det är inte självklart och det har inte alltid varit så.  Det är fortfarande en daglig kamp att försöka delta i livet, att balansera och fördela resurserna och energin.

Mitt liv är en önskning om att låta mig hända som den jag är och har kommit att bli. Och i den önskningen finns också hoppet och tron på att göra skillnad. Att någon, kanske just du, ska se och få uppleva att du inte är ensam. Vi är tyvärr många som är överlevare av sexuella övergrepp i barn- och ungdomen.

Genom att berätta om mitt liv bryter jag den tystnad som tilldelades mig av förövare. Tystnaden är pedofilens främsta vapen. I tystnaden gror och växer skammen. Men skammen är inte min. Jag placerar den där den hör hemma, nämligen hos de förövare som trasade sönder mitt liv och min kropp. Skammen är deras. Därför kommer jag inte att vara tyst. Aldrig mer. Jag överlevde.

Vem som är jag är jag inte på det klara med. Och kanske gör inte det så mycket. Jag är hon, jag är han, jag är vi. Jag är jag.

Vill du komma i kontakt med mig går det bra att skicka e-post till lorehn@gmail.com

Återigen, varmt välkommen!

/Lotta