måndag 6 mars 2017

Om DID. Om bloggen

Den här bloggen har funnits ett tag, men ska nu börja få innehåll och form. Jag bestämde mig efter att nyligen har varit gästpostare i ett stafettkonto på Instagram om dissociation. (om.dissociation).

Det är dags nu. Jag har tidigare bloggat mycket om bland annat sexuella övergrepp och hur det är att leva i konsekvenserna av sådana erfarenheter av att ha varit utsatt. Den här bloggen är i förlängningen egentligen exakt just det. Men här kommer jag skriva mer om övergrepp, dissociation, om trauma, behandling och läkning med lite mer kött på mina ben. Jag vet mer nu. Om mig själv och om de människor som jag mött längs vägen. Och det finns stora kunskapshål. I vården och i alla delar av samhället. Det behöver ändras på. Det måste ändras innan för många människor tappar bort allt för många år av sina liv, hela liv, i en icke fungerande, oförstående och ofta re-traumatiserande psykiatrivård.

Jag är mer hel nu, men inte helt läkt. Min läkning har tagit tid och troligtvis kommer jag att få arbeta med den och med mig själv i hela mitt liv. Mer eller mindre. Hade jag fått hjälp i tid, om något varit rätt från början hade jag kanske inte behövt skriva de här raderna. Då hade kanske inte ett stafettkonto på Instagram där jag och många andra har och kommer att vända ut och in på oss själva, blotta våra hemligheter och vår skam för att synliggöra och försöka sprida kunskap om dissociation inte ha behövts.

Men nu är det inte så. Det behövs. Berättelser som min behöver berättas. För några år sedan tänkte jag att min historia var viktigare att skrivas än att läsas av andra. Jag tänker att så är det inte längre. Den behöver lyssnas på. Och bli förstådd. Och jag är långt ifrån ensam. Du är inte ensam.

Kanske kommer du som läser känna igen mycket. Eller en del. Oavsett om du är en person med dissociationsproblematik eller om du arbetar med människor så hoppas jag det. Jag hoppas att vi alla i förlängningen kan sprida kunskap om dissociation och om hur det är att leva i konsekvenserna av svåra trauman.

Jag kommer börja med att här nedan lägga in mina inlägg från Instagram. De posterna är en väldigt förkortad berättelse om mitt liv med dissociation. Men det är en start. En början.

Denna blogg kommer också i hög grad handla om min vardag och saker som händer i vår omvärld.

Jag börjar nu.

/Lotta

Inga kommentarer: